Ställ böckerna i bokvagnen för återlämning

I dagens lokaltidning fanns en i sanning mycket underhållande insändare. Skribenten menade att det å det snaraste borde plockas pengar från skola och social omsorg för att kunna se till att landets bibliotek håller öppet 365 dagar om året. Varför? Jo, biblioteken är en sådan knutpunkt för ensamma utstötta själar och gör en sådan insats för att förgylla dessa människors liv att de alltid borde ha tillgång till detta stöd.

Åhå; inte visste jag att bibliotekarieutbildningen innehöll sådana utbildningsmoment som jag normalt sett förväntar mig på ,tja, låt oss säga utbildningsplatser för arbete inom socialt arbete, psykiatri och diakoni?
Jag hade någon slags föreställning, efter att ha samtalat med en mig närstående person som utbildat sig inom yrket, att det till största del handlar om att lära sig sortera böcker i avancerade system och ställa upp dem i hyllorna. Ett visst mått av litteraturstudier lär också ingå. Social kompetens verkar dock vara en valbar kurs med tanke på en del av de märkliga filurer jag stött på genom. Nåja, det var bara ett litet sidospår!

Jag har en känsla av att det nu sitter en del snyftande personer framför skärmen och undrar varför jag hatar bibliotek, dess arbetare och folkbildning i största allmänhet? Mitt svar på detta är: Nej, det gör jag verkligen inte! Min beundran för de som viger sitt liv åt att arbeta i folkbildningens namn är enorm och jag uppskattar verkligen den samhällsservice som de kommunala biblioteken är. Däremot så ser jag ingen rim och reson i att det skulle plockas pengar från skola och omsorg för att bibliotekarier året runt ska hålla öppet för de stackars ensamma själar som finns i vårt land. Inte för att jag inte bryr mig om de ensamma själarna, jag har många åsikter om hur vårt samhälle sätter en del på undantag. Men det är väl i himlens namn inte försvarbart att plocka pengar från verksamheter som arbetar för att människor inte ska BLI ensamma och utstötta och hänga på biblioteken för att man är så rädd för att gå hem till en bostad som ekar så tomt?!

Vidare frågar jag mig hur skribenten tänkt sig fortsättningen, om vi nu ponerar att beslutsfattare skulle gå med på detta. Ska biblioteken då ta över delar av ansvaret som bärs av skola och social omsorg? Ska bibliotekarierna hålla utvecklingssamtal och besluta om försörjningsstöd? Blir det till biblioteket man går om man behöver extra stöd i skolan eller är så fattig att man behöver hjälp från samhället att laga sina tänder? Är tanken att man med böckernas hjälp ska lära sig hur man lagar sina egna tänder? Eller?

Kort sagt; jag har ingenting emot bibliotek och deras anställda. Men att ökade öppettider, dessutom på bekostnad av andra verksamheter, skulle vara lösningen på problemet med de människor som tyvärr lever på vårt lands skuggsida är befängd. Tanken är så befängd att jag nästan inte ens begriper hur skribenten kunde förmå sig att skriva ner den på papper och skicka in den till min lokaltidning. Efter att ha konsulterat min närstående biblioteksexpert har jag dock förstått att det i vårt avlånga land finns en mängd biblioteksanställda som tror sig vara lösningen på allt som är fel i världen, och då menar jag ALLT. Om folk bara läste mer böcker skulle allt lösa sig helt enkelt. Åhå. Men då vill det till att det finns pedagoger i vår svenska skola som kan lära eleverna att läsa såpass att de klarar av att ta sig igenom en bok.
Tänk på det ni!

Jag köpte min kärlek för pengar....

...fast det var ju inte helt sant. Det var en samlingsskiva av Bo Kaspers orkester för 39 kronor. Som den kloke läsaren förstår så var jag EB (efter branden) helt i avsaknad av inspelad musik. Tre år senare tyckte jag väl på något vis att det var dags att göra slag i saken och inhandlade därför denna truddeluttskiva i samband med ett besök på en månglarsida för musik, film och allsköns krafs som den moderna människan behöver.
Skivan anlände i god ordning och placerades i den för musik avsedda spelaren som sedan försattes i spelläge. När de första tonerna fyllde rummet fylldes jag också av minnen och känslor från länge länge sedan. Bo Kaspers har troget följt mig genom livet och under en period hade jag turen att ett flertal gånger få se dem live. Vid den tiden var jag i tjugoårsåldern och levde således ett helt annat liv än nu.

Plötsligt önskade jag att jag skulle stå ute i en norrländsk sommarnatt med Bo Kasper framför mig på en scen, omgiven av en lycklig festivalpublik. Mitt då midjelånga hår skulle värma min rygg som började kännas kall efter en kväll iklädd en svart klänning med pärlbroderier. Livet skulle vara så enkelt i den stunden, ingenting är viktigt annat än musiken som kommer emot mig. Mina vänner skulle stå runt mig, några i mer vingligt skick än andra. Själv är jag mer rusig av lycka än vin och i den stunden är allting möjligt och livet en evighet, fångad i denna sekund. Åh ljuva ungdom!

Skakad över insikten vilket sentimentalt fjanteri jag höll på med örfilade jag sedan upp mig själv mentalt och placerade mig sedan i minnet för att reda ut hur det egentligen var och hur det skulle vara idag.

1. Jag skulle vara ytterst irriterad över att folk inte kan stå still utan knuffas hela tiden.
2. Varför i helvete har jag på mig skor som har klack?! Helt värdelöst att gå omkring i en hel kväll! GUD vad jag har ont i fötterna!
3. Har jag verkligen ingen hårsnodd i väskan? Det utsläppta håret är verkligen i vägen!
4. Men vad tänkte jag när jag tog på mig denna tunna klänning i syntet? Det är klart att jag fryser som en hund, klockan är halv två på natten och jag har ingen jacka! Och usch vad den skaver! För övrigt har jag oroat mig hela kvällen över om jag ser fet ut i den eller inte. Mitt 34åriga jag säger skoningslöst: "Ja".
5. Usch så högt de spelar!
6. Om inte personen som tydligen är min dåvarande sambo slutar hänga över mig för att han är så full att han knappt vet vad han heter kommer jag att ge honom en snyting! Sätt dig på en bänk, inte på mig! Och sluta för fan tjata om att vi ska gå hem, jag ser på mitt favoritband!
7. Jag har skavsår. Såklart har jag det, väljer man att gå omkring en hel kväll i hemska skor med klack som man knappt haft på sig tidigare får man såklart skavsår!
8. Nej, nu är det allt dags att gå hem och sova. Efterfest? Är du inte klok?! Vi ska hem!!!

Nej, då var då och nu är nu. Vilken tur!