...fast det var ju inte helt sant. Det var en samlingsskiva av Bo Kaspers orkester för 39 kronor. Som den kloke läsaren förstår så var jag EB (efter branden) helt i avsaknad av inspelad musik. Tre år senare tyckte jag väl på något vis att det var dags att göra slag i saken och inhandlade därför denna truddeluttskiva i samband med ett besök på en månglarsida för musik, film och allsköns krafs som den moderna människan behöver.
Skivan anlände i god ordning och placerades i den för musik avsedda spelaren som sedan försattes i spelläge. När de första tonerna fyllde rummet fylldes jag också av minnen och känslor från länge länge sedan. Bo Kaspers har troget följt mig genom livet och under en period hade jag turen att ett flertal gånger få se dem live. Vid den tiden var jag i tjugoårsåldern och levde således ett helt annat liv än nu.
Plötsligt önskade jag att jag skulle stå ute i en norrländsk sommarnatt med Bo Kasper framför mig på en scen, omgiven av en lycklig festivalpublik. Mitt då midjelånga hår skulle värma min rygg som började kännas kall efter en kväll iklädd en svart klänning med pärlbroderier. Livet skulle vara så enkelt i den stunden, ingenting är viktigt annat än musiken som kommer emot mig. Mina vänner skulle stå runt mig, några i mer vingligt skick än andra. Själv är jag mer rusig av lycka än vin och i den stunden är allting möjligt och livet en evighet, fångad i denna sekund. Åh ljuva ungdom!
Skakad över insikten vilket sentimentalt fjanteri jag höll på med örfilade jag sedan upp mig själv mentalt och placerade mig sedan i minnet för att reda ut hur det egentligen var och hur det skulle vara idag.
1. Jag skulle vara ytterst irriterad över att folk inte kan stå still utan knuffas hela tiden.
2. Varför i helvete har jag på mig skor som har klack?! Helt värdelöst att gå omkring i en hel kväll! GUD vad jag har ont i fötterna!
3. Har jag verkligen ingen hårsnodd i väskan? Det utsläppta håret är verkligen i vägen!
4. Men vad tänkte jag när jag tog på mig denna tunna klänning i syntet? Det är klart att jag fryser som en hund, klockan är halv två på natten och jag har ingen jacka! Och usch vad den skaver! För övrigt har jag oroat mig hela kvällen över om jag ser fet ut i den eller inte. Mitt 34åriga jag säger skoningslöst: "Ja".
5. Usch så högt de spelar!
6. Om inte personen som tydligen är min dåvarande sambo slutar hänga över mig för att han är så full att han knappt vet vad han heter kommer jag att ge honom en snyting! Sätt dig på en bänk, inte på mig! Och sluta för fan tjata om att vi ska gå hem, jag ser på mitt favoritband!
7. Jag har skavsår. Såklart har jag det, väljer man att gå omkring en hel kväll i hemska skor med klack som man knappt haft på sig tidigare får man såklart skavsår!
8. Nej, nu är det allt dags att gå hem och sova. Efterfest? Är du inte klok?! Vi ska hem!!!
Nej, då var då och nu är nu. Vilken tur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar