Insomnia

Det finns en massa fint skrivet om hur det är att bli och vara förälder. Jag tycker dock att det finns ett område som alltför ofta utelämnas; den psykiska terrorn.

Runt midnatt skulle jag tro att det var innan jag efter en lång dag somnade gott i min säng. Runt vargtimmen till började barnet tjuta som en liten mistlur varpå jag i mörkret snubblade mot barnets sovrum. Låt mig här flika in att barnet sedan sin ankomst för fyra och ett halvt år sedan sovit hela nätter kanske sammanlagt tio gånger. Och att antalet gånger som barnet vaknar per natt sällan understiger två tillfällen. Sist men inte minst sover barnet oroligt och sparkas, snurrar runt och klänger på sin omgivning i stor utsträckning trots att det sover. Den begåvade och empatiskt välsignade läsaren förstår därför att skribenten periodvis är rätt sliten.

I vart fall var det falskt alarm, barnet sov och drömde bara högljutt. Ungefär en och halv timme senare var det dock vaket och anlände till sina föräldrars högsäte, känt som "Storsängen", för att meddela att barnet ämnade protestera mot bristen på välling. Modern förklarade, som hon gör ungefär varenda natt sedan två års tid tillbaka att på nätterna sover man och dricker INTE välling. Tjurigt blev barnet men accepterade att krypa ner i sängen för att invänta morgonen och ringsignalen från faderns väckarklocka. Väntetiden var i detta fall tre minuter innan barnet återigen påbörjade sin kampanj för välling åt folket, i detta fall barnet.Nu.

Barnets önskan avspisades nu ganska bryskt av modern som verkligen behövde sova mer men började förstå vartåt det lutade. Barnet knep bistert ihop munnen och gav modern en sårad och tårfylld blick. Tystnaden lade sig åter över sovrummet. Efter två minuter kom barnets hand smygande över modern och fann moderns ansikte där en liten sårskorpa i moderns ansikte väckte klåfingriga fingrars intresse. Modern försökte avvärja detta genom att vända barnet ryggen varpå barnet replikerade med att helt enkelt klättra över modern för att fortsätta klösa. Konversationen som följde handlade en del om att respektera moderns rätt till sitt ansikte och att vara tyst och ligga still på nätterna. På detta svarade barnet: "Men jag SÄGEL ju inget mamma!"

Tystnaden lade sig åter, ungefär varannan minut avbruten av barnet som med enträgen röst krävde att att få veta hur länge det var kvar innan klockan skulle ringa. Och att få välling. När det återstod fyrtiofem minuter till uppstigning slet modern i desperation med sig barnet från sängen för att låta iallafall fadern sova ostört och förpassade sig till soffan, skakade ihop en välling, slog på barntv och tillsade barnet att det under inga omständigheter fick tilltala modern fram till dess att klockan ringde.

Efter tre minuter kom barnet krypande och krävde att få veta moderns åsikt om daggmaskar samt att det skulle få stoppa ner sin hand i moderns nattskjorta för att klämma på hennes bröst vilket är ungefär det mysigaste barnet vet. Fördelen med detta är att eventuella cancerknölar vid detta laget med all säkerhet krossats till ofarliga partiklar. Nackdelen är att det gör fruktansvärt ont. Den läsare som ställer sig frågande inför detta fakta uppmanas att ta tag i valfri bröstvårta på den egna kroppen och vrida runt den tio gånger. Modern ville denna morgon inte genomlida detta vilket förstås föranledde ett nytt raseriutbrott med påföljande tårar och sårad min samt en icke avtagande klagan om vilken dålig mor modern är.

Brösten uppläts slutligen till tortyr för att iallafall ge modern några tysta minuter innan uppstigandet. Tyst var det i ungefär två minuter innan barnet började sjunga en egen påhittad sång om vilken fin och bra mor modern är. Den vackraste och bästa i hela världen faktiskt!

Modern gav upp, klev upp och serverade sig frukost. Medans hon håglöst och helt uttröttad stirrade ut i mörkret konstaterade hon återigen som så många gånger förr att brist på sömn är en sann tortyrmetod. I det läget hade modern varit beredd att erkänna vad som helst bara belöningen hade varit tre timmars ostörd sömn i någorlunda liggande position.

Som sagt. Det skrivs en massa fint om hur det är att bli och vara förälder. Mycket lite om den uppfinningsrikedom och envetenhet ett litet barn äger när det gäller att komma åt den heliga graalen; vällingflaskan. Men. Det var en väldigt vacker sång. Faktiskt den vackraste sången någonsin. Jag älskar dig mitt barn även om du håller mig vaken på nätterna så att jag ibland tror att jag ska gå under av sömnlöshet. Men sover du inte i natt så tänker jag ge dig till trollen du påstår bor i garderoben.

Godmorgon.