...som muntergöken Hamlet sa i en den mycket berömda pjäsen med samma namn. Typ iallafall. Hamlet är en av världens mest spelade pjäser och krafsades ner av William Shakespeare någon gång i slutet av 1500-talet. Pjäsen är en tragedi som på den tiden betydde att det kort och gott slutar med att alla dör. Hamlet är prins, hans pappa blir mördad och börjar spöka runt varpå Hamlet beslutar sig för att hämnas faderns död. Tragedi som sagt så det slutar med att Hamlet dör, faderns mördare dör, modern dör och även Hamlets typ flickvän dör. Någon mer kan också ha dött, det är inte så lätt att hålla reda på.
EGENTLIGEN borde jag nog ha inlett detta inlägg med "En häst, en häst, mitt kungarike för en häst!" en replik som skrevs av samme författare och tillskrivs karaktären Rickard III av England som enligt myten mördade en massa människor, bland annat sina söta brorsöner typ 5 år gamla, för att bli just kung och sedan får ett psykbryt och dör. Eller om han också blev mördad, mycket möjligt faktiskt. Nu är det faktiskt så att Rickard III inte sa sådär, mest troligt inte mördade sina brorsöner och inte heller var puckelryggig men i konstens namn får man tillskriva folk vad fan som helst för att krydda historien. Men. OM han hade sagt det hade det varit en snygg inledning på den här texten eftersom den delvis handlar om hästar, närmare bestämt de som återfunnits upphackade till småbitar i lasagne från ICA.
Tja vad säger man? Jag har sett en del nyheter idag och ser mycket allvarliga ICAansvariga som talar om bedrägerier och fula tag av det franska företag som tillverkar deras lasagne. 16 andra länder har också handlat med det fuskande företaget och alla rasar indignerat. Ingen, INGEN hade en aning om att franskisarna så lumpet har lurat dem!!! Nej just det. Jag kan slå vad om hela min framtida pension att det har funnits människor med kunskap om detta. Jag tror knappast att ett litet futtigt företag i Frankrike hade vågat lura 17 länder med stora butikskedjor utan att ha någon slags försäkran om att det var okej att mala ner lite Brunte om det var så att tillgången på Rosa inte räckte. Eller att det skulle bli lite billigare om man tog lite gammal shetlandsponny istället för en prima kalv vilket torde ha tilltalat personer i toppen av kedjan. De längst upp brukar ha en rätt god insyn i saker och även ett stort intresse av pengarna som rullar in. Jag tror ju inte att någon av dem har för vana att köpa fryst lasagne om vi säger så.
Runt om i landet höjs nu arga röster från konsumenter och det kan jag ju förstå. Man ogillar i regel att bli lurad även om jag tycker att man kanske måste fatta att saker och ting inte kan vara hur billiga som helst utan att något måste ge vika, till exempel kvaliteten på det man stoppar i munnen. Nu är det ju iofs så att även Findus som tillhör de dyrare märkena också har ertappats med sadeln av och riddjuret i matlådan. Fast det förvånar mig inte heller. En billigare tillverkning ger en större vinst och vinst, det gillar de flesta företagsledare!
Vidare läser jag i dagens tidning att lokala handlare försöker köpa in närproducerad, ekologisk och kravmärkt mat eftersom kunderna i undersökningar säger att det är vad de vill ha men konstigt nog inte väljer när de sedan handlar. Kan det vara så att priset avskräcker? Ja kära läsare, jag tror minsann det! För alla är sig själv närmast och även om det går bra att säga till vänner och bekanta att man gärna köper den bättre typen av produkter och kryssar i väldigt PK konsumentundersökningar så tror jag att det för många stannar vid just mycket snack och liten verkstad. För det blir ju dyrt för MIG. Kan inte jag slippa och ni andra köpa det där dyrare alternativet så smiter jag iväg till kassan med mitt ICA Basic och sparar en slant? Själv är jag en snåljåp av guds nåde och rattar stolt min vagn, fylld till brädden med det billigaste alternativet, mot kassan. Men inte heller står jag nu upp och ylar att jag är kränkt och lurad av ICA, Findus och något franskt företag. Jag fattar att ett lägre pris kan betyda sämre kvalitet och därför har jag inget att gnälla över. Vad jag vet har heller ingen dött av de här produkterna innehållande häst så tagga ner.
Men. Nu har jag äntligen kommit fram till poängen med det här inlägget. Samma dag som detta är den största skandal som drabbat Sverige har NordKorea genomfört en atombombssprängning. De är nöjda med resultatet och entusiastiska medborgare hälsar genom media att de ser med tillförsikt på landets framtid. Nu känns det som att de kan besegra vilket land som helst då de har kärnvapen som fungerar. Det känns inte bra, det känns inte bra alls! FN:s säkerhetsråd sitter i samma stund som jag skriver och överlägger kring hur man ska förhålla sig till detta och vad man ska göra åt saken. Det innebär att de är hyfsat stressade över tilltaget och ser NordKorea som ett hot. Det tror jag att man gör rätt i, de verkar hyfsat sugna på att använda sig av de där vapnen i osunda syften, typ avlossa dem mot Kina som de står i ett beroendeförhållande till men hatar just på grund av det.
Ja kära läsare, vad tycker du själv är det största problemet med den här dagen? Som sagt, det är något ruttet i konungariket Danmark och det är vår befolknings problem med att fokusera på vad som är viktigt. Det är nästan så läskigt att jag anar en konspirationsteori. Kan NordKorea ha iscensatt hästfärsskandalen för att flytta fokus från sina urspårade experiment till yl över frysmat som ingen dött av? Hur som helst är livet en stor tragedi och i slutändan dör vi alla. Fast jag föredrar nog att dö av ålder med magen full av hästköttslasagne än hopkrupen av skräck och bränd till döds under tiden som jag försöker skydda mitt barn mot det stora svampmolnet som plötsligt skymmer solen.
Vad vill du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar