Surkärringens stresskola

Alltså, det här med avslappningsövningar, jag vet inte. De som följt mina tidigare inlägg har nog en rätt klar ide om vad jag anser om mindfullness och annat trams, att det är precis just trams. När fan blir gammal så blir han dock enligt det gamla ordspråket religiös vilket jag egentligen skulle vilja ha lite mer belägg för innan jag anser det vara sant men låt gå då. Andemeningen är väl ungefär att man med ålder och erfarenhet kan inse att saker och ting förändras, så och en själv, varpå attityder och åsikter byts ut. Och det är klart. När jag var tretton år gammal ansåg jag att höjden av lycka vore att gifta sig med basisten i Guns n Roses, en åsikt jag idag inte delar med mig själv. Det finns nog faktiskt få saker som verkar vara så uppenbart en dålig ide då jag inte är någon större vän av vuxna män i spandex, pudelkrulligt hår, fest dygnet runt och knark. En för djävla ful leopardmönstrad cowboyhatt vill jag också minnas att han hade varpå jag ryser av obehag!

Nåväl. För att blidka alla de som påstår sig veta något om stressrelaterade sjukdomar har jag fallit till föga och bestämt mig för att i vart fall ge detta med avslappning en chans. Jag har tidigare prövat på kristen djupmeditation vilket jag uppskattat men det är inte riktigt samma sak då meditation är en tyst historia som man sköter för sig själv, utan en slääääääääääpig mysko röst som säger i mitt tycke ofantligt töntiga saker som "känn hur universum öppnar sin oändlighet för dig i ditt sökande efter sanning och frid." Jag är på intet vis en oandlig människa, snarare tvärt om, men denna min andlighet krockar ofta ytterst brutalt med min cyniska och vrånga syn på hur världen och människan egentligen fungerar. Det krävs därför en djup koncentration och extremt korta tyglar på mig själv för att ta det hela på allvar och inte i bakhuvdet gyckla kring allt den stackars inläsaren säger. Det och en total blockering av allt vad fantasi heter. För där har vi nästa problem, min livliga fantasi.

Det såkallade "nätet" som i internet fast på svenska, visade sig innehålla mängder av avslappningsövningar. Det var ju trevligt, gratis är gott och det är bra med lätttillgänglighet, i vart fall för mig som annars med lätthet skulle slinka undan med argumenten att det är dyrt och omständigt. Efter en del letande hittade jag så en övning som sade sig handla om min inre kraftkälla. Den visade sig representeras av en flod med en varm sandstrand och en vacker horisont. Efter att ha stått och djupandats vid floden skulle jag, enligt inläsaren, nu kliva ner i floden och låta mig stärkas av min egen inre kraft. Ja, det skulle ju ha varit trevligt, om det inte vore för det faktum att jag VET att floder återfinns utomlands liksom värme av den magnitud inläsaren beskrev och det betyder att jag alltså står på en strand i något utrikiskt land och det han vill är att jag ska kliva ner i ett vatten som mest troligt innehåller pirayor och krokodiler. Skulle inte tro det va. För att ändå göra det man förväntades göra klev jag i sinnet ner men spanade hela tiden oroligt omkring mig för att leta efter tecken på oförklarliga vattenrörelser. Det var inte riktigt så jag tror att de hade tänkt sig det hela faktiskt.

Nästa övning skulle istället placera mig i min inre trädgård, en plats som jag antar är någon slags korsning mellan Edens lustgård och Nangijala. Jag gillar verkligen trädgårdar och anser det vara höjden av terapi så detta verkade i mina ögon mer lovande. Men. I ett hörn av denna min trädgård så skulle det finnas ett stort och gammalt träd som skulle representera universums visdom eller något sådant. På beskrivningen så lät det inte direkt som en tall eller en gran och då finns det faktiskt inte något sådant här där jag bor. Efter att ha djupandats vid trädet som jag lät vara lite sådär odefinerbart för sinnesfridens skull uppmanades jag plötsligt att bege mig till den skuggiga delen av trädgården. Den skuggiga delen? Det sa han minsann inget om från början så nu var jag ju tvungen att designa om hela den förbannade tilltänkta trädgården på tre sekunder varpå den inte alls såg ut som jag ville! Inte nog med det, jag kunde också mycket tydligt höra ljudet av porlande vatten men inga anvisningar om detta härrörde från en fontän, en damm eller någon slags bäck som skulle porla genom min trädgård. Det var faktiskt inte det minsta avstressande att behöva komma fram till hur den där trädgården såg ut!

Nja, som sagt. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om avslappningsövningar. Kanske får jag ändå överväga den där basisten i Guns n Roses, trots den hiskeliga hatten. Det sägs att knark kan vara grymt avslappnande. Billigare och mindre självdestruktivt är förstås en gummiklubba i huvudet. Jag tror vi kör på det.