Eller kanske egentligen mer texter då. Ett av mina första inlägg handlade om den helt idiotiskt textsatta sången "Moves like Jagger". Nu går jag vidare till musik som jag egentligen tycker om men inte vill ha i vilken textform som helst; hårdrock.
Det hela började egentligen då jag insåg att med headset på telefonen kunde jag lyssna på musik hela tiden och därmed dränka omvärldens brus som i mitt fall till större delen består av ordet "MAMMA!!!" i varierande tonfall samt diverse barnprogramstruddeluttar. Det händer även att mannen i mitt liv, sambon alltså och inte The Lord himself, talar till mig men det finner jag bra mycket mer intressant än barntv och kan faktiskt tänka mig att lyssna till. Dock händer det inte lika ofta som "MAMMA!!!" och "Åhoj här är Jake och hans glada pirater." Musiken som fick ersätta det andra skvalandet var en ytterst sympatisk kanal som enligt egen utsago "Spelar vad fan vi vill". Enligt mig spelar de helt acceptabel rockmusik av blandad årgång. Det där "spelar vad fan vi vill" tar jag med en nypa salt då jag misstänker att det finns en producent som bestämmer eftersom utbudet av låtar är ungefär lika icke varierat som de flesta andra reklamkanalerna. Nåja.
Via denna kanal har jag återuppväckt min relation till flera av mina tidigare favoriter som ACDC och Guns n roses. Ja, precis så gammal är jag. En del nya låtar och artister har också nått mig och får mig att nynna småglatt dagarna igenom. Dock finns det två låtar som får mig att vrida mig i obehag var gång jag hör introt. De första gångerna jag hörde dem hade jag lite svårt att tro mina öron faktiskt och blev som paralyserad. De musikaliska mästerverk jag åsyftar är dels Sabatons svulstiga krigsherreodé "Carolus Rex". För dig som inte hört den kan jag kort sammanfatta den med att Karl den tolfte var en krigshetsande rackare som minsann inte behövde lyssna på någon.
Den andra låten heter fantasifullt nog "Legoknekt" och handlar om precis det, folk som dödar andra för pengar och enligt gruppen Raubtier dessutom omgrupperar sig när de kommer till helvetet. Åhå.
Alltså. Jag gillar verkligen låtarna i sig. Jag gillar musiken, takten och tempot, kort sagt allt med låtarna utom de verkligen jättetöntiga texterna. Carolus Rex ledde länge ligan som den fjantigaste sångtext jag någonsin hört, iallafall fram till dess att jag hörde Legoknekt för fösta gången.
Den stora frågan är naturligtvis varför? Varför ställer sig vuxna män som är uppenbart rätt skickliga musiker och skriver sådan här fjantig tonårsdrömssmörja?! Och varför utelämnar Sabaton sådana historiska fakta som att Karl den tolfte under en lång tid satt fast i Turkiet och kom hem med kåldolmar innan han sedan blev skjuten i Norge? Visst, jag är inte omöjlig, jag kan förstå att en textrad som "Kronan kommer ej från kyrkan, den kom direkt från Gud!" känns lite ballare än "Kåldolmen tog jag med mig, den kom från turkiskt kök".
Var är egentligen hårdrocksvärlden på väg? Tacka vet jag förr när det fanns sådana otroliga strofer som " I`ve got big balls" eller "Pour some sugar on me." Det var finstämd poesi det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar