Usch vilken hemsk sommar detta är då frekvensen av saker att irritera sig på verkar låg om man ska tro min inläggstakt! Sanningen att säga har jag varit fullt upptagen med min trädgård där jag trivs nästan oanständigt väl. Funderar på att förstöra den bara för att ilskna till men antar att hösten kommer att sköta den saken väldigt väl ändå.
Nåja, nu över till väsentligheterna!
Läser i tidningen om en kvinna som besökt ett hotell i en grannkommun och där fastnade med handen i en bäddsoffa. Hon fastnade rentuav så väl att räddningstjänsten fick rycka in och flisa sönder soffan som VÄGRADE släppa sitt grepp om kvinnans hand trots idoga försök från både kvinnan, familjemedlemmars och hotellpersonalens sida.
"Det var väl inte så farligt" tänker du nu, tolerante och vidsynte läsare, "Hur kan du vredgas över en stackars kvinna med handen i kläm?"
Jo, det kan jag efter att ha läst reportaget som berättar att kvinnan efter omständigheterna mår väl men fortfarande är CHOCKAD över det inträffade och också påpekar att det kunnat gå RIKTIGT illa om hon haft småbarn med sig istället för som det verkar relativt stora sådana.
Men hallå!
Du fastnade med handen i en bäddsoffa! Det är inte direkt så att du låg fastklämd i ett bilvrak någonstans i ett bergsmassiv utan hopp om räddning och med den enda överlevnadsmöjligheten att börja dinera på dina barn! Jag kan också lova dig att räddningen kommit bra mycket fortare om du haft små barn med dig då de har en tendens att börja skrika och gråta om något otäckt händer. Jag TROR att en mamma som sitter fast i en bäddsoffa mitt i natten är en sådan händelse som skulle få vilket småbarn som helst att ge hals och tillkalla omvärldens uppmärksamhet! För övrigt satt du fast med handen, inte halsen. Det bör alltså ha varit fullt möjligt att skrika på hjälp. Enligt artikeln finns det ungefär 4000 gäster i byggnaden under säsongen och någon av dem BÖR ha bott där samtidigt som du!
Jag negligerar inte denna kvinnas obehagliga upplevelse, jag förstår att det framförallt gjorde väldigt ont. Däremot kan det aldrig någonsin ha funnits ens minsta tanke på att hon aldrig skulle komma loss eller inte överleva händelsen, det begriper man väl ändå utifrån omständigheterna? Och gjorde det ändå det så bör personen ifråga fundera igenom om detta hennes sinne för överdriven dramatik inte borde få utlopp någon annanstans än i en lokaltidning där hon mest framstår som smått hysterisk och löjlig. Till skillnad från er undertecknade som ALDRIG någonsin skulle överdriva eller ta ut svängarna för att markera sina åsikter. Glad sommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar