Nej, just det Patrik Isaksson, det är det inte! Nu
misstänker jag förstås att dessa ord aldrig kommer att nå dig men det spelar
ingen roll. Bara möjligheten att du är en sådan där fåfäng fjant som googlar
sitt eget namn och kanske en dag snubblar över detta inlägg gör det värt allt
besvär med att lära sig hur man skapar en blogg! (Nej, jag har inte riktigt
kommit på hur man gör än, tackar som frågar.)
I alla fall. Patrik bröt sig in i mitt liv med hjälp av den
fruktansvärda tonsatta dikten ”Du får göra som du vill.” Jag kallar det mycket
riktigt för tonsatt dikt eftersom jag hyser starka misstankar om att det är
precis vad den är. En pretentiös, svulstig och FRUKTANSVÄRD dikt, författad av
någon som tycker sig vandra i Mörkret. Av någon outgrundlig anledning verkar PI
ha lärt sig traktera instrument och lyckades därför kladda ihop något liknade
en melodi till detta sitt mästerverk. Det var INTE kärlek vid första, vare sig
ögon eller öron, kastet och inget har heller förändrats efter det.
Någonstans längs vägen antar jag att någon mindre tänkt
lärare, jag ser framför mig hur en tant i hennafärgat hår med tillhörande Gudrun
Sjödenkostym och handsnidade halsband från Afrika, läste igenom Patriks första
ångestfyllda nedkladdade rop och utbrast; ” Men Patrik, vilket djup! Åh hur
ångesten liksom kryper sig på en!”
Ja, jag vet, visst var det dumt sagt! Lärarutbildningarna
släppte under sent 60-tal igenom en del märkliga filurer som har en del att
förklara vad gäller det moderna Sveriges kulturelit.
Säkert kände sig Patrik mycket stärkt av detta och gottade
ner sig än mer i det själsliga tillstånd där han ännu befinner sig, fastlåst i
ett katatoniskt tillstånd av gnällig tonårsattityd a la ”Ingen förstår MIG och jag
känner så MYCKET MER än alla andra!”
Men vet du vad Patrik. Du närmar dig 40 och alla andra i din
ålder har med all säkerhet hunnit uppleva en och annan svår tid i sitt liv. Skillnaden
mellan dig och dem är att de har skaffat sig hederliga arbeten, sommarstugor
och avbetalningar istället för att plinka och plonka på gitarren. Ja, de
funderar också ibland på om livet inte blev mer än det här. De bär på sorger
och bedrövelser, obearbetade trauman och en vag känsla av att existensen ibland
är outhärdlig. Men till skillnad från dig biter de ihop och grillar flintastek
på fredagkväll, skjutsar barnen på fotbollscup tidigt på lördagmorgon och ägnar
resten av helgen åt att städa och planera veckans mat. Framförallt sätter de
sig inte ner och skriver hemska hemska truddeluttar om sina tonårstrauman. Det
kan du också sluta med. Jag lovar.
Riktigt vad som driver PI vet jag förstås inte då jag inte
är närmare bekant med honom men bilden av den lidande poeten verkar tilltala
honom starkt. Så starkt att han till och med lyckas klämma in en litterär
parallell i sin senaste hit ”Stockholm” då han jämför sig med Dante i Inferno.
”Oh så intellektuell jag är!!!” myste han för sig själv. ”Dantes inferno, det
är djupa och svåra grejer det!”
Vet du vad Patrik. De flesta niondeklassare vet vad Dantes
inferno är för något, i alla fall om de passerat genom mina händer. Dante är en
romantisk fjant och Inferno är helvetet i trattform.
Svårare än så var det
inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar