Så föll hennes blick ner mot rutan och det vänliga leendet dog bort, ansiktet förvreds till en mask av misstrogen fasa. Klentroget såg hon från de lysande digitala siffrorna till uppenbarelsen framför sig. Det måste vara sant, siffrorna kunde inte ljuga. Men hur kunde det vara möjligt?! Helt plötsligt var det som att hela världen rämnade och gick itu. Avgrunden öppnade sig framför henne och allt runtomkring blev suddigt, det enda hon såg var de lysande sifforna och den abnormalitet som stod där och stirrade tillbaka. När hon lyckades samla sig tillräckligt för att tala kände hon knappt igen sin egen röst, det var som att den tillhörde någon annan och lät som om den kom långt bort ifrån.
"
- Jag, jag... Alltså, med tanke på vad värdena säger så är du HÄPNADSVÄCKANDE smal...."
Denna rafflande inledning var väl ett snitsigt och annorlunda sätt att inleda med? Helt sant är det också eftersom det handlar om mitt möte med hälsocoach från ett företag som säljer hälsoprodukter i form av pulver, drycker och så kallade "bars" som alla intages i syfte att gå ned i vikt och förbättra hälsan. På en företagarmässa av modell större erbjöd företaget en så kallad bodyscanning där man med elektriska impulser mäter kroppsfett, muskelmassa, vikt och säkerligen en massa andra saker som då talar om för hälsocoachen vilket skick man är i och med all säkerhet vilka av företagets produkter man borde inhandla. Dyrt.
Det är förstås väldigt olikt er Queen of sour att ta sig för en dylik handling men jag antar att jag lämnat impulskontrollen hemma eller måhända drabbades av akut förlust av personlighetskännedom. Hursomhaver hoppade jag upp på det som liknade en i mina ögon helt vanlig våg förutom att den utrustats med små handtag i metall. De skulle man hålla i och därmed bilda någon slags sluten krets och kunna känna de elektroniska impulserna, allt enligt min nyfunna väninna HC(hälsocoachen). Jag kände inte ett endaste dugg, men med tanke på att min kropps fettandel vida översteg min muskelmassa så är det kanske inte så märkligt. Jag är helt enkelt inbäddad i så mycket fett att jag knappt ens skulle känna av en sådana däringa elektronisk kofösarpinne.
HC var alltså klart bekymrad över min fysiska status och kände sig tvingad att meddela att min egentliga ålder, baserad på 30 sekunders vägning med elektroniska impulser, är 42 år. Det ligger inte ens i närheten av min enligt svenska staten inrapporterade födelseålder. HC ville rent utav mena på att det skulle krävas KRAFTTAG från min sida för att göra något åt detta. Att jag kanske inte alls var intresserad av detta verkade inte liksom föresväva henne men jag antar att man som frälst har svårt att förstå andras oförståelse av den enda sanna tron.
Turen kom härnäst till mannen i mitt liv vars existens är ett sant bevis på att kärleken är blind eller möjligtvis att vissa människor är mycket duktiga på att ljuga för sig själv. Kvinnan i hans liv borde egentligen vara av modell PT, ni vet min ärkenemesis som jag nämnt i tidigare inlägg, och älska motion i alla dess former samt vara av den inställningen att unna sig något extra är liktydigt med fettfri dip till morotsstavarna. Ungefär som min sambo. Detta ger förstås vid handen en viss skillnad i livsföring mellan oss båda vilket också visade sig efter hans första möte med den fantastiska vågen. Han hade helt fantastiska värden och var 20 år gammal, vilket det var ganska exakt 15 år sedan han passerade. Detta verkade HC betydligt mycket mer nöjd med.
Ja, nu kan man ju tänka att jag skulle bryta ihop fullständigt över denna dom och förledas till att kasta mig ut i en desperat jakt efter en sedan länge förlorad ungdom med måhända något bättre värden. Icke sa Nicke. Jag resonerar istället som så att om jag nu är 42 år och i konkurrens med onepieceklädda hallonbröst och persikostjärtssnärtor lyckats håva in en stilig ung man i 20årsåldern, då måste jag helt enkelt vara för djävla snygg.
Helt enkelt seglar jag in i samma division som Demi Moore och Madonna. Det tycker jag inte var så illa jobbat av mina gener!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar