Att inte ha ett fungerande minne är verkligen inte så roligt som det låter men det skola icke underskattas då det ger rikliga tillfällen att göra insättningar på skamkontot och rikligt med uttag från självkänslekontot. Det är helt enkelt bra för ödmjukheten att då och då hamna i de mest penibla situationer som får en att inse vilken liten mask man är.
Det var förstås besvärligare i början av tiden E.Br (efter branden) då det kördes bil utan att trafiksignaler kunde tolkas på rätt sätt, tvättades dagstidningar, letades nycklar nätterna igenom, lagades mat på ett annorlunda sätt och i största allmänhet levdes utan att riktigt veta hur man utför relativt enkla vardagssysslor. Arbetet var också ett intressant kapitel då jag inte riktigt kom ihåg vad alla mina kollegor hette, ibland glömde bort vad jag pratade om eller vilken klass jag undervisade för tillfället. Jag la en ansenlig mängd tid på att leta efter saker och skriva små lappar för att komma ihåg saker som jag sedan ändå glömde eftersom jag inte kom ihåg vart jag lagt den påminnande lappen. Eller så förstod jag helt enkelt inte vad jag menat med det jag skrivit.
Det är rent utav ett UNDER att jag inte avslöjades som ett fiasko under denna tid och att ingen ifrågasatte min lämplighet som utbildare men jag antar att folk har bättre saker för sig än att fundera på landets utbildningsväsende. Sjukskriven? För vad? Jag var helt i ordning fysiskt, förutom de redan implementerade nackproblemen så jag såg verkligen ingen anledning till att på statens bekostnad stanna hemma och gotta mig! Har man ett arbete går man dit och gör det man ska om det inte skulle råka vara så att man vaknar upp och är död. Eller kommer ihåg att ringa och boka en tid för att prata med en läkare om sitt tillstånd.
Nåväl, det där är länge sedan nu och nuförtiden steks köttbullar som de sig bör, dvs i smör och inte på högsta värme i tio minuter. Inte heller tvättar jag annat än kläder eller tänker att rödljus förstås gäller någon annan och inte mig själv. Jag kan numer också gå till affären och handla ett fåtal saker utan att skriva 14 lappar om saken och ändå komma hem med fel saker. I ärlighetens namn ska det dock sägas att det inte bör ske i slutet av dagen och att det helst inte ska vara för mycket folk i affären eftersom det är aningens stressande att stå vid hyllor och stirra för att försöka komma ihåg när folk står ivrigt trampande bakom eftersom de faktiskt VET vad de ska handla och tycker att man ska ta det man ska ha NU och sedan flytta på sig.
Graden av förödmjukelse är i varje fall långt mycket mindre än tidigare och det är kanske lite synd då jag tror att det är mycket danande för karaktären att ofta reflektera över sin uselhet. Man måste dock göra det bästa man kan med det man har så numer får jag hålla till godo med de små saker som livet erbjuder! Till exempel den där blomman som jag sedan i juni tänkt var gång jag ser den att jag måste plantera om. Jorden är köpt, det tog mig bara en månad att åstadkomma, så nu är det bara att sätta igång! Eller tvätthögen som jag tenderar att bygga upp eftersom jag ska vika tvätten sen, trots att jag egentligen bestämt att jag ska vika den dagen efter att den tvättats. Men då är det ju alltid något annat som jag glömt sedan tidigare som jag måste göra. Egentligen kan man nog säga att det mest elementära hushållsarbetet i mina händer förvandlas till en lååååååååångt utdragen process eftersom jag sällan klarar av att organisera upp det så att det effektivt och enkelt utföres direkt. Lägg till det min lata natur så förstår ni vilken katastrof mitt liv i själva verket är. Vad gäller arbetet så gäller förstås samma princip där. Saker glöms bort, det är helt omöjligt att arbeta efter ett effektivt system eftersom jag aldrig hinner tänka ut ett effektivt system och skulle jag råka göra det har jag glömt det nästa dag, att läsa och förstå saker på en högre nivå än det jag förväntar mig att eleverna ska klara av är extremt svårt en sämre dag.
I sådana lägen är det allt bra skönt att ha dedikerat sitt liv till mindLESSness! När det känns som att allt bara faller sönder och helvetes portar i form av självömkan och ynklighet öppnar sig gäller det att dra ett djupt andetag och upprepa sitt mantra, själva essensen av mindLESSness; "Kom igen nu din lata kossa, sätt fart!!!" Och med ett skutt är man uppe igen, redo att göra sin plikt mot hem, arbete och omvärld trots att man för en kort stund sedan bara ville lägga sig ner och dö.
De säger att piska och morot är en effektiv kombination men jag skulle nog säga att en kraftigt svingad piska är BETYDLIGT bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar