tisdag 14 augusti 2012

Har du sett herr Kantarell? Nej, i helvete heller!

Jag har alla förutsättningar för att bli en riktig svampplockare, så varför fungerar det inte?!

Eller rättare sagt, jag har ett stort intresse, för att inte säga en brinnande åtrå, av att äta smörstekta kantareller och en korg som man kan lägga sina kantareller i. Jag äger också ett par stövlar och 14 hektar skog. Det som saknas är all elementär kunskap om svamp och kunskapen om hur man hittar dem. Ja, nu råkar jag ju VETA hur både kantarell och trattkantarell ser ut och framför allt smakar, men av någon outgrundlig anledning så hittar jag dem aldrig, och tro mig, jag har letat!

Goda råd har getts mig, internet har konsulterats men i helvete att det går! Det värsta är att prata med svampexperter som skrattar och säger "Men kantarell är ju verkligen inte svårt att hitta!" och sedan ser de på mig med den där överlägsna minen som säger att det är jag som är dålig på att leta, svampnovis som jag är. Upp och ner för stock och sten, ändlösa promenader genom områden med blandskog, gärna i närheten av gräs, under träd med glesa grenar och allt vad folk nu påstår främja kantarellernas tillväxt, men icke! Jag har till och med försökt låtsas som att jag inte alls är på jakt efter dem och avslappnat visslande bara som av en händelse promenerat runt i lovande kantarelltrakter. Inget resultat.

Droppen kom förra sommaren då en god vän kom på besök, bärandes på en papptallrik full med kantarell. Enligt egen utsago kom han körandes längs vägen från sin sommarstuga och "fick syn på dem vid vägen." Fick syn på dem vid vägen?! Jag hade kanske lättare kunnat smälta detta om det inte vore för det att jag relativt ofta kör just denna väg sommartid och alltså med största sannolikhet passerat detta skogens guld utan att ha sett dem. MEN VAD ÄR DETTA!!!

Min slutsats är att kantarellerna helt enkelt gått samman för att undvika mig, de vet vad jag planerar för dem och att hamna smörstekt på ett gott mjukt bröd eller kanske på en god omelett DUGER helt enkelt inte när det handlar om mitt kök. Jag diskrimineras av hela det samlade kantarellsamhället och det anser jag, för att citera vår utrikesminister angående situationen med Vitryssland, inte vara acceptabelt! Jag har precis lika stor rätt som alla andra människor i detta land att plocka kantarell och därefter behandla dem precis som jag vill. De kan torkas, strimlas, kokas, förvällas eller frysas, jag har rätt att göra precis som jag önskar och det får de finna sig i! Det finns regler för detta, människan gavs av herren Gud Sebaot jorden att förvalta och detta har skapelsen bara att finna sig i. Kantarellerna får alltså vackert rätta sig i ledet och se till att göra sig tillgängliga för plockning!

Blir det inte skärpning så kommer jag att vidta åtgärder. Jag antar att det finns någon slags diskrimineringsombudsman att vända sig till och det är PRECIS vad jag kommer att göra och också lyckas med eftersom jag vis av erfarenhet DOKUMENTERAT alla mina försök att finna kantarell och misslyckats. Jag har foton, anteckningar och även videofilmer som visar mina frukt, eller snarare svamp, lösa försöka att finna herr Kantarell och hela den vackert gulorangefärgade familjen som bara står där och väntar i enebacken med hatten käckt i nacken.

Winter is coming herr Kantarell, hear me roar.......

1 kommentar:

  1. För att vara sagda vän med sagda sommarstuga så kan man konstatera att det är sällsynt med kantareller i våra skogar, det är långt mellan dem och det är inte många på samma ställe. Bortskämda as är vad de är. Och oförskämda, enligt den konspiration de kokat ihop som du beskriver.

    SvaraRadera