måndag 20 augusti 2012

Riket vid vägens slut

Det är inte ofta som en äkta Surkärring lämnar sitt hem eller iallafall den kommun där hon råkar vara skriven. Det beror inte på att hon direkt hyser några kända aversioner mot andra landsdelar, förutom Skåne och varför är väl rätt uppenbart, utan helt enkelt på tidsbrist. Det finns ju så många viktiga saker att göra istället för att fnatta land och rike runt, till exempel att städa och sortera tvätt. Nåja, i sommar hände det faktiskt.

Ty det hände sig vid den tiden att Herodes, eller i detta fall mannen i hushållet, antydde att det vore schysst om familjen minus barn gav sig av till Betlehem för att skattskriva sig eller i allafall ha en liten semester. Barnet kunde förstås inte följa med eftersom Jesus inte heller dök upp förrän ankomsten till Betlehem och det ännu är för ungt för att uppskatta bilfärder a 16 timmar i sträck. Jag skulle för övrigt inte alls ha uppskattat om barnet dykt upp på den utvalda semesterorten eftersom det skulle betyda att någon illvillig människa rövat bort mitt barn och transporterat det utan min vetskap sisådär en 120 mil.

I vart fall gav vi oss av och resan avlöpte utan problem tills vi äntrade Västra Götaland, eller som landsdelen STOLT deklarerade med stora bokstäver "Välkommen till Arns rike." Förtjust i Jan Guillous böcker är jag icke det allra minsta men som historienörd, medeltidsfantast och levande rollspelare tryckte jag förstås trynet mot rutan i hopp om att få se en skymt av Arn i sin stiliga tempelriddardräkt! Det visade sig vara helt falsk marknadsföring då jag inte såg ens den minsta lilla GLIMT av Arn! Bu säger jag!

Ska man nu stoltsera med bygdens son, omän en påhittad sådan, får man väl för sjutton se till att leva upp till sin stolthet! Är det svårt att ordna fram ett par karlar i relativt rätt längd och placera ut strategiskt längs vägen, iförda rätt mundering? Det måste väl finnas MASSOR med människor som mer än gärna skulle tjänstgöra som Arn ifall det innebar betalning?! Vad jag vet anordnas kommunala sommarjobb över hela vårt avlånga land och i valet mellan att rensa ogräs eller släpa runt tunga rullstolar med dementa gamla tanter eller gestalta Arn är väl valet givet?! "Vill du stå längs riksväg XX och se ut som en cool riddare från en historiskt mycket inkorrekt bok eller vill du följa Agda till fotvården?" Ja läsare, vad tror ni själva?

Med vreden kokandes inom mig anlände jag till Betlehem där jag sedermera fick plåster på såren i form av mycket gamla fiskarbosättningar placerade ute i skärgården. Dock dröjde det bara till hemresan så revs plåstret brutalt av när vi passerade Arnäs, i boken den plats där Arn bor efter sin återkomst från det heliga landet. Det kan vara så att det inte alls hette Arnäs utan att jag bara vill det men strunt i det. Arns hem BORDE ha hetat Arnäs, vilken riddare av rang skulle nöja sig med något annat?! Arnäs visade sig vart fall vara ett industriområde där det även placerats en kommunal återvinningscentral. Med andra ord låg Arns hem nu helt plötsligt på en soptipp. Lite roligt var det dock, för det är väl kanske den plats jag tycker att författarens samlade alster borde placeras.
Men ändå. Det handlar om principen!

Helt förkrossad återvände jag till mitt hem som jag blott fick vila på ett ögonblick innan det var dags att ge sig av till arbetsplatsen eftersom semestern var slut. Damn you Arn, damn you! Jag håller dig, Västra Götaland och regeringen ansvarig för detta vedervärdiga avslut på en annars acceptabel sommar. Vänta du bara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar