....på bensin och inte drycker av alkoholhaltig sort ser jag ingen som helst anledning till att på böljan blå släpa med sig en massa sprit. Denna min åsikt delas inte av delar av Sveriges artistelit och om detta ska denna text handla.
En mycket upprörd samling människor har nämligen gått ihop och författat en debattartikel som publicerades i Svenska Dagbladet. Där ondgör de sig över det överförmynderi och övergrepp som den numer rådande lagen om nykterhet på sjön sägs vara och visar också stor omsorg om de skärgårdsvärdshus som kommer att gå i konkurs eftersom sjöfolk numer inte kan dricka alkohol och därefter köra sina båtar.
De jämför livet till sjöss med glesbygden där avstånden är enorma och fordon krävs för att ta sig fram. Dock med skillnaden att människor på fastlandet kan ta cykeln och promenera hem om det krävs efter en trevlig kväll där det rullats hatt. Det är heller inte farligt att köra båt onykter eftersom det är så gott om utrymme och risken att krocka är obefintlig. Jag tror kanske inte att den med all säkerhet avlidne kaptenen på Titanic skulle hålla med om det. Nu är det förstås inte Titanicliknande båtar som dessa människor vill ratta runt på fyllan, men väl båtar som är längre än tio meter och med en hastighet som överstiger 15 knop. Om båtarna är mindre och långsammare är det tydligen fortfarande tillåtet att ratta på trots intag.
Vidare så beskrivs sjölivet som fullständigt meningslöst utan alkoholintag, man vill ju TRIVAS på sjön som någon av de förtryckta artisterna skriver. Men låt mig då fråga detta; OM det nu är så fruktansvärt hemskt på sjön att man måste dricka sig berusad för att trivas, vad i hela friden gör man då där?! Personligen skulle jag se till att sluta vistas på sjön om det var så fasansfullt hemskt att jag inte klarade av att möta det nykter, för då måste det verkligen vara fruktansvärt!
Då det nu råkar vara så att jag bor i den glesbygd som beskrivs som exempel på områden med stora avstånd men trots allt är fastland och därför möjliggör promenader och cykelturer i onyktert tillstånd , har jag en del att säga om denna i mina ögon fantastiskt löjliga och självupptagna jeremiad från dessa våra folkkära kulturelit. Ja, nu tog jag kanske i. Bert Åke Varg och Ulf Brunnberg är inte direkt svenska kulturskatter men ni förstår vad jag menar.
Den glesbygd jag bebor är placerad på MILTALS avstånd från lokaler där alkoholserveringstillstånd utdelas. Det innebär att cykel och promenad visserligen är genomförbara men man ska vara allt bra sugen på sprit för att gå 4 mil hem från krogen. Jag har alltså ingen som helst förståelse för problemet då min vardag är att köra bil överallt, alternativt bli hämtad eller skjutsad. Ett annat argument för fyllekörning till sjöss är att man kan köra båten så sakta man vill. Åh, men då borde det ju egentligen också vara helt okej att jag kör bil hem när jag är onykter eftersom jag också kan bestämma hur sakta jag vill framföra mitt fordon!
För övrigt har jag vänner med turen att ha sommarboende på en ö i havsmiljön kring trakterna där jag bor. I den hamnen kan jag lova att jag inte skulle vilja parkera båten i onyktert tillstånd, inte heller i nyktert tillstånd faktiskt eftersom det är så förbannat trångt att jag ibland funderat på om folk använder skohorn när de parkerat båten eller vad det nu kallas när man knyter fast den i bryggan.
Jag antar att alla människor har sina kors att bära, och i en demokrati har alla rätt att tycka vad de vill. Tråkigt nog. I mina ögon finns det tämligen mycket mer relevanta saker att slåss för men å andra sidan; om detta är det som engagerar dessa människor mest av allt vet jag inte om jag vill ha med dem i kampen för något som är viktigt på riktigt. När jag står på barrikaderna vill jag ha någon med mig som vaktar min rygg, inte fräser runt i fyllan på någon närliggande sjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar