AND IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII WILL ALWAYS LOVE YOUUUOOUUU!

Nej Whitney Houston, tyvärr inte. Men jag tror inte att det bekymrar dig särskilt mycket nu längre.

Iallafall. "Whitney Houston oväntat avliden!" Knappast va. De flesta missbrukarna dör före sin tid och den enda anledningen till att WH klarade sig så länge som hon gjorde var att hon under större delen av sitt missbruk har haft råd att hålla sig med kvalitetsdroger samt omgivits med ett entourage som kunnat larma ambulansen i tid när det har behövts.

Jag vill tydligt markera att jag INTE  förringar det sorgliga i att en av Guds skapelser för tidigt har lämnat världen och att ett barn lämnats moderslöst, det är enbart tragiskt och hemskt. Däremot vrider jag mig nästan av vämjelse över hur omvärlden på något märkligt vis blundar och bortser från kalla fakta. Whitney Houston var under tjugo års tid missbrukare och knarkade bort både karriär, familj och enorma mängder pengar. Mest ledsamt är förstås relationen till barnet, en mamma som är ständigt hög är inte en bra mamma. Trots det fortsatte hon att vara populär och upprätthöll en ikonstatus. Sjukt.

Jag läser i tidningen att hon la nästan en miljard på avgiftning och rehab under de tjugo åren, utan resultat. Jag vet förstås inte om det är sant, vad gäller miljarden alltså, men säkert är det en ansenlig summa vi talar om. Trots det blev hon inte drogfri. Då säger jag såhär; hon ville inte bli drogfri. Och varför skulle hon? Alla accepterade och älskade henne ändå, det spelade liksom ingen roll.
Jag kan förstå henne. Efter en svår förlossning fick jag morfin och det kan jag lova var en trevlig upplevelse! Om jag fick gå runt i den behagliga känslan ständigt och jämt utan att folk klagade på att jag var helt i min egen värld och alla älskade mig, hyllade mig ändå; VARFÖR skulle jag då låta bli?
Om jag inte fråntas rätten till mitt barn och hotas med att bli utslängd på gatan, varför skulle jag då låta bli? Om jag kan tjäna tonvis med pengar på att visa upp mig på en tillställning och lyckas vinka på rätt ställe, varför ska jag då låta bli? Ja, i mitt fall förstås för att jag är mycket smartare än Whitney och aldrig skulle börja knarka från första början men för hennes del förstår jag att det var en frestande deal.

Mest förbannad blir jag ändå över dubbelmoralen kring kändisars värdelösa livsval. En missbrukare som är "ingen" får inte ögonkontakt med människor på stan. De får skylla sig själva, är dåliga människor med dålig moral som förtjänar att ha det så uselt som de har det. En kändis med samma vanor passas upp, curlas för och förses ofta med droger av omgivningen utan att någon höjer på ögonbrynen. Fy fan säger jag, fy fan!

Jag hoppas innerligt att Whitney Houson har kommit till ett bättre ställe där hon fått frid och jag hoppas att världen slutar upp med sin dyrkan av korkade kändisar.
För övrigt begriper jag inte hur man kan gilla "The bodyguard" som måste vara en av tidernas sämsta filmer med ett av världens uslaste soundtrack eller hur man kan vilja vara gift med  Bobby Brown. Jag antar att hon i samband med skilsmässan hade en nykter period, alternativt fick nya glasögon så att hon faktiskt förstod vilken klädsmak han hade och sedan gjorde slag i saken.

Sådetså.