Jag talar förstås om socialdemokraternas byte av partiledare. Det kan ju verkligen inte ha undgått någon att Håkan Juholt är mycket lik den från tvspelsvärlden kände figuren Super Mario, och med tanke på Juholts beteende kan man ju se att hans sinne verkar klart inspirerat av den den tidigare nämnde rätt korkade figuren. Det fanns liksom inte plats för så mycket annat än att skratta fryntligt och tänka på pizza.
Nåja, strunt i det nu för här kommer det intressanta! Stefan Löfven å sin sida ser PRECIS ut som en maffiamedlem och om likhet med en fiktiv person smittar av sig så tror jag att sossarna äntligen hittat receptet för att återta makten i Sverige; hot, våld och mutor. Vem skulle inte rösta på ett parti som annars låter höra av sig via ett hästhuvud i sängen? Och det tycker jag är toppen!
Givetvis är jag för demokrati, i synnerhet när den leds av ett med hjärtat till vänster styrt parti. Tyvärr tror jag att moderaternas tid vid makten har förgiftat många människors sinnen med snålhet till den grad att det kan bli svårt att få dem tillbaka till vett och sans på vanlig väg. Varför bry sig om fattigpensionärer och sjukskrivna när jobbskatteavdraget betalar för en nyare bil som man kan fräsa runt i under tiden som en underbetald städerska från Polen rutar runt hemma i huset? Människan är en usel varelse och bättrar man sig inte för egen maskin behöver man hjälp att göra det. Hård och handfast hjälp, ungefär som när maffian ger dig ett erbjudande du inte kan säga nej till utan att få knäskålarna krossade.
Jag är också helt för fri vilja men om människor inte verkar förstå hur de ska tänka för att tänka på rätt sätt, dvs som jag tycker, är en knuff i rätt riktning helt på sin plats. Dessutom har jag insett, efter att framgångsrikt ha undervisat högstadieelever under ett antal år, att de flesta tycker det är bra när man talar om hur det ska vara och därmed punkt. (Med framgångsrikt menar jag förstås att jag härjat och styrt som en diktator i en bananrepublik, vad eleverna tycker om det hela har jag totalt vägrat ta till mig.)
Så det Sveriges befolkning nu bara går och väntar på, även om de inte vet det själva ännu, är en förflyttning från ett självcentrerat ego moderattänkande till en äkta socialdemokratisk medkänsla med medmänniskan.
Jag hoppas innerligt att Stefan, eller Stefano the Butcher som jag tror att han egentligen kallas, kommer att dra alla fördelar av sitt utseende och leder oss rätt. Tyvärr är han också i vissa vinklar rätt lik Dunderklumpen, så vill det sig illa kommer vi att hamna i något gröna vågeninspirerat halvidiottillstånd där vi alla talar med gosedjur.
Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar