Jaså, och vilken vetenskaplig bevisning har du för det då?
Rubriken och den därefter följande meningen är en direkt passning till dagens ämne: Lata människor.
Låt mig på en gång göra klart att jag själv är en förskräckligt lat filur. Finge jag själv välja skulle jag tillbringa mina dagar i en soffa med pösiga kuddar, uppassad av tjänstefolk. Där skulle jag inta mina måltider, läsa och se på tv. Vänner som ville träffa mig skulle få söka sig till soffan, själv skulle jag inte röra mig ur fläcken! Det är alltså inte så att jag inte förstår konceptet lathet. Skillnaden är vad man sedan gör åt saken i det verkliga livet.
Jag blir ursinnigt arg när jag tänker på människor som inte gör sitt yttersta i sitt arbete, eller i alla fall försöker. Då spelar det ingen roll om man är butiksbiträde, rensar fisk i Norge eller är statsminister. Man SKA göra det man kan för att göra ett bra jobb. Jag tror att de flesta har erfarenhet av den där kollegan som inte gör det och känner den irritation jag försöker sprida här. I värsta fall kanske du som läser är en av de där lata djävlarna som konsekvent ser till att sätta sitt eget i första hand och på något MYSTISKT vis alltid klarar sig undan det tråkiga och jobbiga som "någon annan" ( dvs jag och andra plikttrogna idioter) säkert kommer att ordna.
Det värsta är ändå att de alltid är dessa LD (lata djävlar) som dessutom har mage att KLAGA mest. Det är fel på arbetsuppgifterna, det är fel på arbetsvillkoren, det är fel på chefen, det är fel på kommunen, regeringen osv osv osv. Ursäkta, ursäkta MIG!!! Ta du och pröva utföra dina arbetsuppgifter ordentligt för en gångs skull så att inte alla andra behöver ordna och reda upp efter dig!
"Jag har det så svårt just nu...." Ja, vem fan tror du inte har det då?! Själv har jag småbarn som inte sover, en fysisk åkomma som gör att jag ofta är vaken på natten samt ett heltidsjobb. Jag har prövat att återgå i tjänst trots att jag var så slutkörd att jag inte kom ihåg vad mina kollegor hette men gjorde det ändå.
Jag förringar INTE de som på grund av utbrändhet eller fysiska åkommor behöver vara sjukskrivna, har man sådana bekymmer att man behöver vara hemma ska man vara det. Men så länge inte lathet är en diagnos kommer jag inte att ha någon som helst fördragsamhet med beteendet. Sluta gnälla, bit ihop och gör ditt jobb!
Vad gäller livet efter detta och hur det kommer att värderas vill jag bara säga att så länge vi inget svar har skulle jag uppskatta att slippa den typen av kommentarer. Skadeglad som jag är hoppas jag förstås att det ska visa sig att jag hade rätt och ser fram emot synen av lata människor som får SKÄMMAS ordentligt innan de sätts i arbetsläger. I alla fall en liten stund, sedan ska vi förstås förenas i en stor ringdans och skutta fram över himmelens ängar i harmoni! Fast jag har för egen del en förhoppning om att hitta någon stökig skrubb eller något som jag kan sortera, Gud som är så upptagen hinner säkert inte städa överallt.
Hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar