Nu ska vi leka en lek! Jag kommer att räkna upp några saker och sen ska du gissa vilken som ska bort. Är du beredd?
Me & I, VillerValla, Busiga barn, Geggamoja, Polarn o Pyret, Lingon o blåbär- Vad ska bort?!
Svar: Allihopa eftersom det är namn på barnkläder som ENBART är ett slöseri med föräldrars pengar och används som statusmarkeringar.
Jag har själv barn och tvärtemot vad du kanske tror efter denna inledning så bryr jag mig faktiskt om vad barnet har på sig. Det ska vara helt, rent och se bra ut.
Uppvuxen i ett hem där socialistiska värderingar hölls högt och barndomen präglades av mors fruktansvärda hemodlade mangold samt hemsydda kläder var jag trots den absolut vuxna åldern inte helt beredd på vilken massiv målgrupp nyblivna föräldrar är för marknaden. Herregud!
Det började redan på BB där jag efter en besvärlig förlossning i feber och medicindimman försökte komma underfund med om jag fött ett barn eller en sköldpadda.(Med tanke på hur bröstvårtorna bets i lutade jag länge åt sköldpaddan men det är en annan historia.) Det visade sig att det var ett barn och också att man fick presenter från snälla företag när man nu varit så duktig och klämt fram en ny liten konsument. (Undrar om jag fått något om det visat sig att det HADE varit en sköldpadda?)
Jag tänkte inte så mycket mer på saken utan koncentrerade mig på att komma in i rollen som nybliven mor; äta med barnet i famnen, gå på toa med barnet i famnen, duscha på den tid det tar för ett barn att andas in mellan skriken osv osv. Alla ni mammor därute vet vad jag menar.
Efter ett tag kom vi hem och då började det på allvar. Det bara ÖSTE in reklam om prylar man tydligen var tvungen att ha för att barnet överhuvudtaget skulle överleva ettårsdagen! Jag visste inte själv att en dräggellapp från Sikke Lej a 295 kronor hade sådana fantastiska livsuppehållande egenskaper, men som vi säger i vår familj; Vad vet en ko?
Tydligen en del eftersom jag gav fullständigt fan i allt tjafs och trams som jag lockades att köpa. Barnet hade en säng som det ändå vägrade att sova i, en vagn som det hatade och ett par uppsättningar kläder som det helst inte ville ha på sig. Vilken tur att jag då valde att handla begagnat och inte satt där med PoPmössor som ändå aldrig fick vila på den fjuniga skulten vid andra tillfällen än då jag tyckte att det skulle vara trevligt att lyssna till Mozarts Requiem framfört av mistlur!
Något lugnare med reklamen är det väl nu några år senare, nu skickar de istället leksakskataloger som jag glatt låter barnet klippa sönder, men ändå hamnar jag emellanåt i diskussion med andra föräldrar om vad man MÅSTE köpa till sina barn. Tydligen MÅSTE man se till att vara på språng när Me & I släpper sina vårnyheter, "annars är de slut direkt och då står man där utan T shirts!"
Oh no.
Tredje världen ringde, de vill ha tillbaka sina I landsproblem.
Självklart tror de flesta föräldrar inte att man måste köpa märkeskläder till sina barn men många gör det ändå och då främst av anledningen att alla andra gör det och man vill inte vara udda. Jag tycker inte att det är fel att vilja klä sitt barn fint men någon måtta får det ändå finnas! Ett par byxor är inte sämre för att de kommer från ett standardsortiment och inte har ett mönster av orangegröna sega råttor på sig.
Många föräldrar oroar sig för att barnen ska få det tufft i skolan och må dåligt i tonåren. Är det då så smart att redan som småbarn få lära sig att man bara köper kläder av vissa märken? Jag tänker då inte på att de barnen kommer att bli retade sen, jag tänker på hur de kommer att bemöta klasskamrater som kommer från hem utan de ekonomiska tillgångar som krävs för ett sådant köpbeteende.
Det tycker jag att du som förälder också ska göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar