Bara för att det är obegripligt är det inte kultur!

Det pågår en del kulturell verksamhet i vårt land. Eller gör det det?

Den tanken slog mig efter att ha bevistat en modern dansuppvisning i rollen som kulturombud för min arbetsplats. Det ordinarie ombudet hävdade att han hade förhinder men trodde nog att jag skulle finna nöje och intresse i att bevista tillställningen. Jag förstår nu att han bara ville djävlas.

Efter att ha genomlidit en timmes skuttande och kullerbyttande till plingplongmusik av värsta sort avslutades tillställningen med att dansarna skrek "JAG ÄLSKAR DIG" på diverse språk. Från taket regnade blod som droppade i dansarnas uppåtvända ansikten. Låt mig också tillägga att de dansade i princip nakna. Oförmögen att nästan tro mina ögon försökte jag samla mig för den efterföljande diskussionen med övriga kulturombud, koreografen och chefen för kommunens kulturavdelning.

Helt lyrisk ylade den högste ledaren om den fantastiska dansen, den fascinerande historien och den UNDERBARA kontakt dansarna fått med publiken som bestod av elever från närliggande kommunala högstadieskolor. " De satt som förtrollade!!!" Ja, det tror väl fan att de gjorde! Dels hade de väl svårt att tro sina ögon och dels är det få manliga högstadielever som har svårt att göra något annat än att stirra storögt när det hoppar runt halvnakna bröst framför dem. Övriga ombud nickade snällt, plockade med sina Gudrun Sjödensjalar och höll absolut med. Det gjorde inte jag men för att inte släpa min arbetsplats namn i smutsen teg jag still och funderade på vedergällningen gentemot den kollega som lurat iväg mig på detta.

Under föreställningens gång hade jag ändå gjort tappra försök att förstå vad det handlade om. Låt mig också slå fast att jag i kraft av mig själv och även genom mitt yrke har gjort en och annan analys i mina dagar. Tolkningarna vandrade från liten katolsk by i medelhavsområdet med en utstött kvinnan, möjligen byhoran, till en modern Robinson Crusoehistoria innehållande den mest obscena tolkning av en fiskmås och en säl som parar sig jag någonsin sett. Nu har jag förstås aldrig sett det ske men jag kan tänka mig bättre bilder än de jag fick se. Ungefär där gav jag upp och bara stirrade mig igenom resten av tramset som pågick.
Det visade sig att det var en reflektion över dagens moderna vampyrer som suger vår energi istället för vårt blod. Javisst, det kunde ju vem som helst se, budskapet var GLASKLART! Det var det säkert för de besökande eleverna också. Absolut.
Som sagt, bara för att det är obegripligt är det inte kultur. Efter det har jag mer och mer börjat ifrågasätta vad vi egentligen sätter en kulturell stämpel på i detta land. Höjdpunkten var nog Anna Odells installation av att fejka en psykos och bli tvångsomhändertagen för att sedan ligga där inspärrad och uppta en vårdplats för personer i behov av vård på riktigt. Djävla idiot! Egentligen borde de inte ha släppt ut henne, kommer man på en sådan förbannat dum ide måste man ju vara så hyfsat felvriden att man inte ska vistas bland andra människor.

Jag säger inte att kultur behöver vara lätt att förstå eller passa alla. Den ska bara inte vara värdelös!