...var titeln på en sällsynt dålig truddelutt av Mauro Scocco. Mauro Scocco föraktar jag för övrigt nästan lika mycket som Patrik Isaksson men efter att ha låtit sig drivas med i den roliga serien "Sanningen bakom" är jag beredd att lämna honom ifred. Iallafall just nu eftersom jag hellre vill lägga ut texten kring rubriken.
Alltså. I dagens moderna samhälle som äger en tillåtande och tolerant attityd är det mesta okej. Man sätter sig in i den andres perspektiv och respekterar individers val, sätter sig inte till doms utan letar istället förklaringar till varför man gör som man gör och sedan är det okej.
Men vet ni vad, det finns väl ändå gränser för hur fan man får bete sig? Jag är ingen vän av hårda straff men jag är mycket för att man ska ta ansvar för det man gjort OCH SEDAN INTE GÖRA OM DET. Eller ännu bättre, INTE GÖRA SAKER SOM MAN VET ÄR FEL!
Självfallet lever jag inte alltid som jag lär, sådan är den självgodes rätt, och ibland misslyckas jag med min goda intention att bete mig väl i alla sammanhang. Däremot är jag den förste att erkänna när jag gjort fel och be om ursäkt för mina tillkortakommanden.
Det värsta är ändå när människor som betett sig mycket felaktigt meddelar att de känner sig kränkta av omgivningen reaktion. Ursäkta, ursäkta vad sa du?! Känner du dig kränkt för att andra reagerar negativt på att du har betett dig illa? Värst är kungahuset som känner sig uthängda och felaktigt behandlade över minsta lilla antydan att de inte skulle vara den perfekta familjen som bor i ett slott gjort av tårta och marsipan där de i sann sagostil levde lyckliga i alla sina dagar. (Ja, jag vet att de inte har valt att vara kungafamiljen men om jag drar in det perspektivet försvinner liksom det sura i det här och då är allt förstört så vi låtsas inte om det.)
För ett par år sedan stoppades prinsessan Madeleine när hon körde runt 150 knyck på en 50 väg. Givetvis hände det inget mer med det än att hon fick vara med i skvallertidningarna. Men hon kände sig "obehagligt övervakad av media." Då ska jag berätta för dig Madeleine att i den riktiga världen där jag bor så blir jag av med körkortet om jag kör så fort. Det skulle innebära en massa problem eftersom jag måste köra bil till mitt jobb varenda dag och jag har ingen chaufför som man köra mig i pappas limousin. Sedan skulle jag också få skämmas inför min familj och bekanta eftersom man faktiskt förväntas att inte köra 100 km/h för fort. DET GÄLLER DIG OCKSÅ!
Ett annat bra exempel är brottsoffer som blir stämda av förövarna eftersom de skadat sig eller upplevt sig hotade av offret i tumultet som uppstått kring brottet. Men hallå! Om någon går in på min gård och försöker stjäla min bil så kan jag tycka att det är mycket märkligt att jag ska bli åtalad om min hund biter tjuven.
Kort sagt kan man väl säga att jag är för lag och ordning men tycker att det också måste börja användas en smula sunt förnuft i hur man resonerar kring saker och ting. Och kanske utdöma dödsstraff till människor som använder ordet kränkt utan att egentligen vara det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar