Bron över floden Kwai

Rubriken är en filmtitel och filmen i sig handlar om en bro som ett antal brittiska krigsfångar ska sno ihop över en flod i Burmas(?) djungler. Floden de ska över heter förstås Kwai. Huvudrollsinnehavaren heter Alec Guiness, dvs Obi Wan Kenobi för er obildade tölpar. I slutändan spränger de bron som stackars Alec Guiness slet så hårt för att bygga klart vilket han nog tyckte var rätt jobbigt även om han förstås inte ville hjälpa fienden. Fast har man arbetsmoral så har man. Och det är vad vi ska prata om nu.

Som den trogne läsaren vet så drabbades jag för ett par år sedan av husförlust och därtill hörande minnesförlust och allmän ägodelsförlust. Det mesta har repat sig men en sak består; känslan av att något kanske glömts bort som kommer att leda till en Katatstrof med stort K. Vissa kallar detta för OCD, jag kallar det att bygga bron över floden Kwai. Varenda djävla dag.

I regel går det till som så att jag hastar och kvastar för att komma iväg till inlämning av barnet och sedermera arbetet. Saker packas, välling skakas, barn kläs på och tänder borstas. Astmaspray intas och hår borstas, diskussion om huruvida låtsaskompisen Oland ska få ha på tvn under tiden som vi inte är hemma genomförs. Barn lyfts in i bil och spänns fast, allt är på plats och bil startas. MEN. Är dörren verkligen låst? Bil stannas och backas tillbaka. Dörr kontrolleras. Ja, den är låst. Bil körs fram. MEN. Tänk om dörren inte VAR låst utan bara var trög att öppna, vilket den ibland är, och därför bara KÄNDES låst?
Bil stannas, backas och dörr kontrolleras. Ja, dörren var låst, det såg jag. Bil körs fram. Vänta nu, SÅG låst ut ja, men VAR den verkligen låst? Jo, den var låst. Den måste vara låst. Jaså? Måste den? Vad är det som säger att den inte är öppen för att jag har kontrollerat den för dåligt? Tänkte jag verkligen på vad jag gjorde? Tänk om jag bara tror att den är låst för att jag minns att jag kontrollerade den igår?

Vid det här laget skriker barnet argt eftersom det, med all rätt, vill komma iväg till de väntande fröjderna på förskolan. Köra eller inte köra, det är frågan! Men om dörren är låst eller inte ger svaret på om det är dags att åka eller inte. Jo, det går ju förstås att bara åka. Med risk för att allt vi äger och har är stulet när jag kommer hem igen. Bil backas, dörr kontrolleras och befinns vara låst. Bil körs iväg. Dörren är låst. Mmm, men tänk om dörren till PANNRUMMET inte är ordentligt stängd så att värmesystemet fryser sönder?
Bil stannas INTE, trots att ångest och oro vilar som ett moln av klibbig havregrynsgröt över stämningen i bilen. För här någonstans är det dags att ta kontrollen över sig själv.

Man kan antingen sitta och köra bilen fram och tillbaka över gårdsplanen för att kontrollera att dörrar av alla de slag är låsta och i förlängningen sluta lämna hemmet av rädsla för att något ska hända. Eller så örfilar man upp sig själv mentalt och kör. Fler än tre gånger får man inte kontrollera att dörren verkligen är låst, ibland ger jag mig själv, bara för att djävlas, endast ett kontrolltillfälle. Har man ett arbete, till exempel att bygga en bro över en flod som heter Kwai, spelar det ingen roll vilka hinder livet eller det egna lata jaget lägger i vägen för en. Det ska utföras. Punkt.
Börja spika Alec så hämtar jag mer plankor. Efter att jag kontrollerat att dörren är låst.