...är namnet på en ganska trallvänlig schlagersång av transvestitgänget After Dark. Det är också namnet på en berömd film som innehåller en ung Anita Ekberg som plaskar i en fontän och det är ungefär det folk i gemen, så även jag, vet om denna rulle. Men tydligen innehöll filmen också en fotograf som hette Paparazzo som jag antar fyllde någon slags funktion i filmen. Måhända plåtade han Anita när hon plaskade runt i fontänen och då låter det bara snuskigt. Fast när jag betänker att denna karaktär fått ge namn åt det plågoris som kallas paparazzis förstår jag att det hänger ihop rätt väl. Plågoris är förresten inte rätt ord, skadedjur kändes ännu bättre. Håll i dig läsare för nu rycker Surkärringen ut till kändisvärldens försvar! (Nu blev du väldigt överraskad va?!)
Nattetid är en tid då alla surkärringar av rang ibland befinner sig vara vakna. Det kan bero på tjörmiga barn, fysiska åkommor som värk eller den berättigade självkritiken jag nämnde i inlägget "Ondska, ondska i dess renaste form." För dig som missat detta förklarar jag där att det veka människor kallar för prestationsångest och beskyller för att hålla dem vakna på nätterna i själva verket är just berättigad självkritik som det bara är att bita ihop om och ta emot. Ingen skola slippa riset, allraminst en surkärring!
Nåväl.
Denna vakna tid spenderas klokast genom att läsa eller beskåda något riktigt uselt på televisionsapparaten så att hjärnan slutligen svimmar av ren vämjelse över programutbudets ynklighet. Denna natts höjdpunkt/verkliga lågvattenmärke var ett program om paparazzis som specialiserat sig på att förfölja Britney Spears.
Tro inte att er surkärring har det minsta till övers för fenomenet Britney. Varken musiken, beteendet eller (de obefintliga) scenkläderna utövar den minsta lockelse på vår lady Lemonface. Trots det så finns det ingen som helst anledning att jaga denna stackars labila människa dygnet runt och trycka upp en kamera under snoken på henne så fort hon närmar sig ett fönster eller en dörr. Jag TROR att det kanske skulle gå bättre för Britney att reda upp sitt liv om hon fick vara ifred och ägna sig åt ett drogfritt nyktert leverne, terapi och kanske en aning föräldrautbildning. Icke.
I programmet fick man se dessa fotografer i action då de bevakar hennes hus och alla tänkbara ställen hon kunde tänkas besöka. Språket som användes om den stackars stjärnan på dekis ledde helt osökt tankarna till en naturfilmsdokumentär, ni vet av den typen när de smyger runt ett vattenhål för att filma någon sällsynt gräsandsbuffel som ingen människa tidigare har hört talas eller bryr sig om. " Nu, nu verkar det som om villebrådet kan vara på väg att lämna nästet för en kort tur till vattenhålet....DÄR, DÄR, SER NI!!!"
Det verkade som att de mycket tveksamma till karaktären människorna med kameror ansåg sig göra en stor samhällsinsats genom att jaga den stackars människan överallt och glädjen bland dem visste nästan inga gränser när Britney till slut ledsnar och får ett psykbryt över att jagas.
Det var helt enkelt motbjudande.
Om man vill göra en insats med sitt dokumenterande kan man väl för i helvete göra NÅGOT mer än att jaga en helt klart psykiskt bruten person och göra tillståndet tusen gånger värre genom sin bevakning! Åk till Somalia och dokumentera lite krigsförbrytelser istället så kanske ni på dödsbädden kan se tillbaka på era liv utan att skämmas över vad som blev ert livsverk. Det är meningen att man ska dö av hög ålder, inte av skam.
SKÄMS!!! Och skäms på er som köper de tidningar som distribuerar dessa bilder! Har ni verkligen inget bättre för er än att läsa i de flesta fall påhittade historier om kändisars liv? Ska det vara så svårt att förstå att ett kändisliv innehåller lika mycket vardag, sorger och bedrövelser som alla våra andras om det inte finns på bild? Använd fantasin-inte Se och Hör!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar