Vad var det jag sa?

Som den flitige läsaren med all säkerhet lagt märke till är det nästan lite övernaturligt läskigt hur er egen surkärring allt som oftast slår huvudet på spiken, nästan lite orakellik är hon! Själv tar jag denna min förmåga med det upphöjda lugn som jag tycker att det anstår ett medium av sanningen.

Det förvånade mig alltså inte när det i slutet av förra veckan publicerades en rapport som slog fast att människor, i synnerhet kvinnor, mår dåligt när de läser andra statusuppdateringar via sociala medier och kanske främst då Facebook.
Ja, säger jag, vad var det jag sa.

Alla sociala medier fyller en funktion och till och med surkärringen har gått från att starkt ta avstånd till sociala medier till att se att de kan fylla en viss funktion i människors liv. Inte samma som en rejäl skurhink med tillhörande rotborste och knäskurning eller bärgandet av myrhö skulle göra men i brist på bättre får väl sociala medier duga då. För den late och svage.
Men. Ett problem med att kreti och pleti i besittning av minsta lilla skrivförmåga släpps lös på ett tangentbord och en möjlighet att offentliggöra sina texter är att även människans ynkligaste sidor kommer fram. För man vill ju förstås vara med och då måste man uppdatera-helst hela tiden.
Och vad ska man uppdatera med när det verkar som att alla andra har så skojiga och underhållande liv. Litegrann som den käcka gamla visan "Storfiskarn", ni vet; ...."för när Storfiskarn talar om om hur många fiskar han fått....."
Kort sagt, människan ljuger gärna för att framstå som bättre och mer spännande än vad man i själva verket är. Inget är nytt under solen står det i en bra gammal bok som jag gillar att läsa och det går inte att göra annat än att hålla med.
"-Kain, har du sett Abel?" "Öhm....näääääää...."
(Kain var en av de första människorna och han dödade sin bror Abel för att han var avundsjuk på att både Gud och fader Abraham gillade Abel bättre. Sen ljög han förstås för att rädda sitt eget skinn. GTkunskap del 2)

Nåja, jag tror ni förstår vad jag menar. Människan är en lögnaktig varelse som mer än gärna friserar saningen för att glänsa i glansen av sina lögner. Varför skulle då denna arma varelse bete sig bättre i sociala medier om det inte gick att bete sig som folk när man var en del av en nomadstam i öknen för en herrans massa år sedan?  Jag tror att det ljugs i massor via sociala medier och är inte ett dugg förvånad. Vad som förvånar mig är att det är så många människor som TROR på alla nystädade hem, supergulliga ungar och bästaste kompisar eller det avklarade träningspasset.
Att torka av diskbänken är inte en storstädning men det LÅTER ju bättre förstås.
Begriper inte folk det helt uppenbara? Det är väl bara att reflektera över hur det egna livet ser ut för att förstå det i vissa fall helt befängda innehållet i vissa inlägg?

Riktigt vad vi bör göra åt saken vet jag inte, att döda internet skulle kanske vara det enda rätta men då jag ändå finner visst nöje i det så får det vara. Däremot kanske man kunde inrätta någon slags uppdateringspolis som åker hem till personer med misstänkt uppdateringar och kontrollerar sanningshalten i uppdateringen? Är det lögn måste man förstås erkänna via det sociala mediet att man har ljugit och lova att ALDRIG göra om det. Upprepas förseelsen blir man avrättad för att statuera exempel. Jag tror att det skulle fungera hur bra som helst!!!