....till exempel passagerare på tåg. Håll fast er läsare, tingelingelingetåget går ut i vida världen och vi med det!
Eller ja, vida världen var väl att ta i. Jag åkte ungefär en timme och en kvart men det räckte mer än väl för att jag skulle känna blodtrycket stiga rätt rejält. Självfallet talar jag om folk som inte kan bete sig som folk när de reser och efter en närstudie kan jag tala om att de inte är få!
1. Människor med kamphundar.
Ni vet de där stora otäcka blodtörstiga bestarna som skulle kunna bita av en handen med ett nafs av de gula salivdrypande käftarna. Ska man ta med sig ett monster ombord kan man väl iallafall hålla monstret kopplat! Detta påpekades också av en medpassagerare som fick svaret: "Men han blir så ledsen om han måste sitta fast!"
Jaha, och jag blir mycket ledsen om jag blir av med handen.
2. Väsklyftaren
Det mest nödvändiga man behöver under resan placerar man i en liten väska, förslagsvis av modell ryggsäck. Den placeras sedan under din stol så att du lätt kommer åt det du behöver. Då slipper du nämligen hoppa upp och ner från stolen hela tiden för att rota i väskan som du lagt uppe på bagagehyllan. Det är extra störande när du sitter längst in och den stackaren som sitter i yttre stolen måste flytta sig hela tiden. Visa hänsyn människa!
3. Platstjuven
När man bokar plats på ett tåg så får man en biljett där det anges vilken vagn och vilken plats du har. Tanken med det är att DU SKA SÄTTA DIG DÄR så att personalen vet vem som sitter var om en olycka skulle ske men också för att det inte ska bli tjafs med andra passagerare. Det är inte svårt att följa denna enkla regel eftersom det står platsnummer på både biljett och stol. När man inte gör så blir det mycket rörigt för konduktören och för de passagerare som egentligen har den plats du tjuvat åt dig. Är man två i sällskap, till exempel en mor med ett litet barn, finns det liksom en känsla av att man borde sitta tillsammans. Då uppskattas inte en sårad min och en djup suck som antyder att det är väldigt jobbigt att flytta sig och skulle kanske inte barnet kunna sitta på den lediga platsen och du där borta där tjuven egentligen ska sitta? Svar; NEJ!
Sätt dig för i helvete på din egen plats från första början!!!
4. Ouppfostrade barn
Märk väl nu att jag inte har något emot nyfikna eller livliga barn, det är normalt för ett barn att vara stökigt till en viss gräns. Till exempel genom att påpeka i ungefär en timme och en kvart att det var en farbror som tagit ens plats fast han hade en egen.
Med ouppfostrad menar jag barn som tilltalar den vuxne i sitt sällskap på ett sådant sätt att man känner ett inre tvång att gå fram och tala om för barnet att det vankas smörj om inte tonen förändras. Fast egentligen är det kanske det vuxna tap som sitter där och tar emot allt hån som skulle behöva en omgång smörj för att förstå vikten av att markera när saker och ting går över gränsen.
5. Dokusåpan
Spelas upp av en person med mobiltelefon som först ringer partnern som verkar vara hemma med ett gemensamt barn, därefter till en person som verkar vara en mor som fått i uppgift att spionera på partnern under tiden huvudrollsinnehavaren varit borta. För spionmodern berättades också historier om långa promenader, ett biobesök och fika på stan med "tjejerna". Ett samtal senare föll alla dessa historier sönder som dimmor i det tidiga morgonljuset då en av "tjejerna" ringde upp och helgens verkliga innehåll avslöjades. Det innehöll väldigt få lugna fikastunder och de promenader som tagits verkade ha genomförts i mycket vingligt tillstånd.
JAG VILL INTE VETA!!!
Så nästa gång du, kära läsare, åker tåg råder jag dig att läsa en bok och hålla en låg profil. Sätt dig på DIN plats och lämna mördarhunden hemma. Man vet aldrig när surkärringsrevolutionen börjar och du vill väl inte vara den första som går åt? Tuff tuff tuff tuff tuff!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar