"Om Gud är god, varför finns det då så mycket ondska i världen?" lyder det problem som orsakat så många människor så mycket huvudbry genom kristenhetens historia. Mitt svar lyder: Ta du och tänk på något vettigare istället! Till exempel varför man måste stöka ur diskmaskinen så oändligt många gånger under en livstid.
Jag är, som tidigare avslöjats i sann surkärringanda där inga dåliga karaktärsdrag ska döljas eller förskönas, en ofantligt lat människa. Jag gör mitt yttersta för att slippa undan allt som jag tycker är tråkigt, omständigt eller svårbegripligt vilket blir en hel del saker i slutändan. Tyvärr lider jag, som surkärringar i allmänhet av stark arbetsmoral och pliktkänsla, ett livslångt funktionshinder där bot saknas. Alltså gör jag alla de saker jag så förtvivlat gärna skulle önska att jag slapp. Då jag känner mig själv väl vet jag förstås att det hade gått göra mycket bättre om jag inte varit begåvad med sådan inre slöhet och bannar ständigt mina egna insatser, precis som sig bör! Men en sak finns det, som jag trots min direktkontakt med Luther verkligen inte sköter väl; att plocka ur diskmaskinen.
Plocka i gör jag så gärna, det är underbart att få undan all smuts och skam från min fina diskbänk som i avplockat tillstånd skänker sådan sinnesfrid! Men plocka ur. Mea culpa, där brister jag ständigt och jämt. Det är så OFANTLIGT jobbigt att öppna luckan och bestämma sig för vad man först ska plocka ur. Och blött är det oftast också så förutom att behöva hantera det nyss utplockade föremålet har man nu vatten på golvet som måste torkas upp för att slippa fläckar. Men ÅH!!!
För att inte tala om att allt måste granskas om det skulle vara så att någon smuts ännu återstår. För isåfall måste man lägga det åt sidan och sedan diska om det igen och tänk om det blandas med det rena så att man inte vet vad som är vad?
Efter att ha stirrat håglöst och lyft i några pinaler brukar jag lyckas samla ihop mig till att iallafall vända på de saker som ännu är blöta, till exempel platsburkar som av någon anledning finner nöje i att samla vatten i listerna runt sina öppningar. Nöjd över min insats smäller jag igen luckan och andas ut över den tidsfrist jag nu köpt mig. Man kan ju inte stöka ut om det är blött och få fläckar överallt! (Till dig som nu tänker "Men en diskhandduk då?" säger jag; Håll käften!)
I samma muntra sinnestämmning som Jesus måste ha befunnit sig när han gav sig av till olivlunden för att komma till ro med sin väntande död, se Bibeln för vidare utveckling av historien, står jag sedan återigen framför mitt Golgata(även här vill jag hänvisa till Bibeln om det är så att du inte begriper parallellen.)
Jag öppnar luckan och stirrar på den nu torra disken. Det är dags. Jag lyfter blicken mot himlen och vill sucka "Fader förlåt dem, ty de vet inte vad de gör" men känner att min disk inte förtjänar den förståelsen eftersom jag är fullt och fast övertygad om att den i själva verket NJUTER av att åsamka mig plåga! Så var i och för sig säkert fallet med de som fick Jesus korsfäst också men han var nog helt enkelt en bättre människa än moi. Hursomhelst är det skillnad på att vara världens frälsare och en lat surkärring så för mig är det helt okej att nedkalla förbannelser över nyligen rengjorda hushållsprodukter a.k.a disk.
Slutligen gör jag slag i saken och river tag i allt som ska ut och bygger ett berg av ren disk på min köksbänk. Jag känner glädje tills jag inser att bestickkorgen är kvar. Som alltid. Men nu råkar det vara så att lådan för rena bestick så fiffigt är placerad precis vid diskmaskinen vilket gör att iallafall det som bor i denna låda hamnar på rätt plats. Lösdrivare som osthyvlar, vassa knivar och potatisskalare får dock bryskt finna sig i att avvisas, ty det finns inte plats då härberget är fullt! Så de får vandra vidare. Tyck nu inte synd om dem bara för att jag uttryckte mig som att osthyveln och potatisskalaren skulle ha kunnat vara Josef och Maria i Betlehem, ingen av dem väntar barn med Gud och inte heller ska de skattskrivas.
Jag lägger helt enkelt bara upp dem på köksbänken eftersom jag inte orkar ta två steg åt vänster till rätt låda.
Istället tar jag ett steg bakåt och betraktar min rena disk. Tanken att nu ställa undan den kommer över mig men jag räddas av det Sodom och Gomorra som befolkar diskhon och är i behov av en syndaflod för att renas från sina synder. Det vill säga den smutsiga disken. Jag slänger mig över denna uppgift och hinner i ivern även riva åt mig en diskmaskinstablett och har innan jag vet ordet av startat diskmaskinen igen. Jag tar ett steg tillbaka och betraktar med nöjd min min skapelse i form av en brummande diskmaskin. Tills jag lyfter blicken och ser den bedrövliga samling som med tyst men klart fientlig min står på köksbänken och stirrar på mig. Jag stirrar tillbaka och inser hur svårt det måste vara att vara Skaparen. Just när man tagit krafttag för att göra allting bra så står det ett gäng otacksamma typer där och kräver ännu mer av en! Skillnaden mellan att leda ett gäng idioter genom öknen i 40 år och att ställa undan ren disk är faktiskt bra mycket mindre än vad man tror.
I detta läge finns bara en sak att göra och det är att lämna allt som det står och fly undan för att hoppas på framtiden. I detta fall reformationen som i form av min sambo med jämna mellanrum dyker upp och sorterar till skapelsen i en bättre ordning än jag lämnade den. Vilken tur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar