Kära läsare, jag skriver detta i hast då jag misstänker att mina fiender kan vara mig så tätt i hasorna att mina sista ord snart kan vara skrivna! Om någon meningen skulle avslutas med "yaufscklf" så vet ni att det beror på att jag gripits och att mina händer drogs över tangentbordet i ett sista försök att skriva ned sanningen. Jag måste förstås också ha hunnit trycka på publiceraknappen samt loggat ut eftersom fienden annars skulle ha raderat detta inlägg. Nåja, jag har sett filmer med märkligare förklaringar än så, so here we go.
Anledningen till denna min hast är mitt besök i Mordor, ni vet landet där ondskan bor i Sagan om Ringen. Vägen dit kantades av svårigheter och själsvåndor precis som sig bör när man ger sig ut på en quest. En quest är ett själsutvecklande äventyr kantat av svårigheter som varje fantasyhjälte med någon som helst kvalitet måste vara med om för att få vara med i boken. Och nu var turen kommen till mig.
I regel så kommer det en budbärare till hjälten och berättar om äventyret som väntar. En alv, ett magiskt djur, en trollkarl är vanligt förekommande budbärare. Själv fick jag ett mail från områdeschefen som bekräftade de rykten som under en tid spridit skräck och oro i landet(min arbetsplats); Ja, det var obligatoriskt att närvara vid kommunens Kulturkonferens, man fick dock anmäla sig själv via kommunens hemsida som inte fungerade för tillfället. Detta omöjligjorde för min del en anmälan i rätt tid och nu vidtog en vild jakt för att få tag på någon människa som kunde notera att jag ville anmäla mig. Men ingen, inte ens kommunens mäktiga visa råd i form av dess Kundtjänst kunde visa mig rätt. Jag jagade länge en kvinna vid namn Anita som kanske skulle kunna leda mig in på den rätta vägen. Anita svarade aldrig och jag tar det som ett tecken på hennes gudomliga status då gudar i fantasyberättelser sällan gör sig påminda så tidigt i historien.
Slutligen fick jag hjälp då anmälningstiden förlängdes och man via nätet, som nu fungerade, kunde anmäla sig. Med mycket möda och stort besvär, jag var tvungen att hämta barnet och lämna det på dess faders arbetsplats då fadern denna kväll var upptagen med en egen quest i form av styrelsemöte och således inte skulle hinna hämta barnet samt köra genom ett landskap kantat av slask, is och fler lastbilar än jag tidigare någonsin stött på i mitt liv, så tog jag mig slutligen fram.
Innanför dörren möttes vi av dukade bord med allsköns läckerheter som jag självklart inte rörde eftersom alla någorlunda pålästa vet att man inte bör äta av mat man hittar under besök i underjorden eller hos troll.
En pärm trycktes också i våra händer, fullspäckad med magi och trollformler samt estetiska bilder. Den visade sig också innehålla kvällens schema med kulturella inslag som man inte själv fick välja på. Nej, beroende på färgen på dina schemaprickar var ditt öde redan skrivet.Vi anvisades sedan platser i en stor mörk sal där sånger av ett mystiskt och uråldrigt innehåll ljöd, förmodligen någon slags sirensång för att invagga oss alla i ett falskt lugn. På en upplyst scen framför oss stod magiska föremål uppställda, liksom en av kommunens skolområdeschefer och kommunens kulturchef. ( Av någon för mig obegriplig anledning var scenen pyntat med en röd fåtölj, en läslampa, ett lågt bord utan innehåll och ett högt bord som befolkades av en stor vas med tulpaner. I högtalarna ljöd jazzmusik. Jag antar att det är något kulturellt.)
Efter att dessa båda chefer gett uttryck för sina estetiska ådror genom att sjunga en sång, alternativt åkalla någon slags ond ande, drog programmet igång på allvar med en föreläsning om hur viktigt det är med kultur och estetiska uttryck i skolan. Det är så viktigt ska ni veta att det faktiskt, enligt en representant från statens kulturråd, är SKITviktigt! Efter att ha lyssnat till dessa onda trollkarlars locksång vet jag nu att om eleverna bara får ge fritt uttryck för sina inre kulturella och estetiska lustar så kommer skolan inte längre att ha några som helst problem med någonting. Vi ska bara släppa dem fria och inte försöka bestämma över vad som är kultur och inte heller ge dem några svar; eleven ska SJÄLV se och lösa problemet! Jajamen! För övrigt vet jag också att enda anledningen till att jag tycker att det finns ett problem med detta tankesätt är för att jag har blivit kulturellt och estetiskt kränkt i barndomen av pedagoger som inte förstod sig på kultur. Men tänka sig! Det visste jag själv inte om innan jag gick dit!
Inte heller visste jag om att LGR-11 innehåller en uppmaning att se det estetiska uttrycket som det allra viktigaste i vart och ett av skolans ämne, snarare har jag nog efter att ha läst igenom alla de saker jag förväntas lära ut och betygsätta trott att det var ganska viktigt att banka in en mängd kunskaper och färdigheter. Inte dansa en dans om skrivprocessen utan faktiskt genomföra den så att säga.
Men vad vet en ko, eller i detta fall en gammal surkärring? Uppenbarligen, om estetiska uttryck och kultur, inte särskilt mycket.
Om att genomskåda onda trollkarlar och häxor däremot, quite a lot! Så till dig som inte vill fastna i det ondskans nät som nu kastas över landet säger jag; Spring för livet och be till den gud du tror på om ynnesten att Jan B visar sig vara bättre än vi trott och sätter stopp för detta innan det är försent!
YUL-ÖK_iuÖÄ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar